Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Strömmingen står på grundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
LUDVIG NORDSTRÖM
på ungdomarnas snikna snabbhet och hetta och med
minnen fulla av egna unga år.
— Ja, giss på! sade de. Qiss på, om strömmingen
står på grunne! En vet alrin.
— Görskallar! puttrade gubben vid min sida.
— Tänk du stene? sade gumman, när hon tog
emot oss på bryggan, och den stadiga blicken bakom
glasögonen under den solbrända och veckiga pannan
prövade kallt, kallt, girigt.
— Vi tjå1 och si, äsch dom fo i mära bitti. Men
gå och lägg dig, pajk, och dra int ette backen vä
kvinn-falke, för klocka tri ska vi ut på sjön. Så mycket du
vet det!
— Ja, hall dej hemma en endaste natt, ditt armade
syndastraff — björnongen våran! sade moster.
Och så dansade vi på bryggan, och min svarta pudel
Jimblom Pudelkvist Esq. dansade med.
Och natt blev.
Himlen välvde sig som en enorm blåklocka över oss,
dess botten var en blodröd måne. Stjärnorna voro
ståndarknapp|arna — om campanulan tillhört klassen
Polyandria. Men svart och väldigt bredde sig havet.
Båtarna löpte ut. Skötkapprodden var kommen,
kapprodden till Storgrundet för att få bästa platsen. Frösen
stod om bogarna, flaksköta tittade över sua,
stam-sköta nickade från akterstammen farväl till hamnen;
från berget sågo vi båtarna därute som svarta flugor
krälande på ett mörkblått läskpapper mitt i en blek
måneld över dyningarna hän mot grundet en mil till
havs.
Och natten gick.
1 Tji = vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
