- Project Runeberg -  Bottenhavsfiskare /
69

(1934) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Gamla stammen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOTTENHAVSFISKARE

6 7

predika för dig, din syndaslav, men du är då så
gammal, Johansson, så på dig bit det int, och jag
kände precis, att Herrans anda kom över mig, så
jag kunde inte minnas efteråt, vad jag hade sagt. Men
att jag berätta för’n om helvete och om elden och
svavlet, det vet jag, och jag tro, att jag minns, att jag
rakt såg, hur det rök om elden, jag talte om, och om
far hanses och mor hanses talte jag, och om
gubben min, och så sa jag; så sa jag: gå ut i regnet
och stormen nu, Johan, och fall på dina knän på berget
och be till Gud, att han förlåter dig, vad du har
syndat med horiska syndatankar i ditt hjärta, så får
du väl höra, vad han säger. Och det vet I, att pojken
gick, men sanna mig, kom han inte in igen, och då så
sa han: Nej, vet I, moster, sa han, jag hör int nå, och
int vet jag, vad jag ska säga heller, jag tror rakt, jag
måste ligga i lag med er ändå. Och så kände jag,
att han tog i mig. Men då vart jag sint och drev till’en
under seglet, och så sa jag, det minns jag: tre gånger
haver du syndeligen talat, Johan, och inte finner du
vägen till Den Högstes tron. Och så föll jag på knä
och anropade Herran om nåd och bistånd för oss
bägge två, som var därute på Kvarngrunna och hade
stormen runtom oss. Och har du sett, Johansson, att
Gud någonsin har lämnat sin tjänare ohulpen, när vi
tillber i anda och sanning? Nej, du vet, att stormen
la sig, och det vart alldeles som stilla, och stjärnorna
börja på och lyste. Och då sa jag ändå åt Johan: Ser
du nu då, Johan, sa jag, att Gud är nådig och stor i
makt och härlighet. Nu har han hulpit dig från en stor
synd. Ta i nu, sa jag, så får vi båten i sjön och far
hem. Och det gjorde vi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bottenha/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free