Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
LUDVIG NORDSTRÖM
hårda och godtyckliga skatter, vilken egendomslösa
ställning i sin mån bidrog till fiskarens lättsinne och
håglöshet för ordnat arbete.
— Varför ska jag dra ihop åt bonn! sa han. Då
gör jag heller ingenting, mer än att jag nätt och jämnt
lev, det var ingen, som tackar mig ändå! Tjänar jag
mer, höjer bonn bo-legan och arrendet, och det är
han, som får, vad jag tjänar. Nej pass, göda bönner
håller en sig allt för god till!
Och med dessa ord vände han sig i fällen och
snarkade in.
När nu Ångerman skulle bygga, måste han alltså
upp till byn och underhandla med bonn.
Under första tiden bodde de nygifta inne i kammarn
hos Janne, brodern, och därinne sökte Johanna att
få klart besked och veta, vad Ångerman äntligen hade
för planer.
— Har du nå päningar? sa hon.
— Hä! svarte han bara.
— Har du nå päningar, frågar jag; höre du?
upprepade hon.
— Jag har, va jag har! svarte Ångerman, och han
gjorde alla omkring sig osäkra genom sin envisa
tystnad och sina vassa blickar.
Gubben Ögren hade egen bod, och den kunde gott
tillbyggas med en stuga, det var ungefär mitt i hamnen.
— Int mer än ja tränger ha för min del, så nog
kan I nyttja min bod! sa han. Och nog är bonn
lidlig, men efter grunden är min på femtio år, så
tränger du bara köpa virke och bygga.
Men hamnfolket sa:
— Passa dig nu, Ångerman, för du vet, Östensson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
