Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
LUDVIG NORDSTRÖM
Härav lugnades hon, och när Ångerman kom hem,
var hon mör och sa bara:
— Bygg du, Ångerman?
— Sir rakt så ut! svarte han.
— När tänk du ha färdigt då?
— En får fäll si! var allt, vad han sa.
Då suckade hon lite grann och gav opp striden,
och tiden gick.
Men sen han byggt sjöboden och det ren var
sommar, började han med storstugan. Nu lågo alla
kokhusen i hamn vända med ena gaveln mot norr och
andra alltså mot söder, och många av dem voro endast
en fortsättning av sjöboden. Ett enda hus i hamn
låg i öster och väster, det var kapellet, som löd gamla
lagen om kyrkoläge. Till och med Ögren, som var
kronkarl och byggt i stenbacken, hade följt de
sekelgamla traditionerna och byggt i norr och söder.
Men när nu Ångerman vältat hop grundsten och
började hörna ut huset, så funno fiskrarna till sin
ordlösa häpnad, att han för det första inte byggde hop
stugan med boden utan en tre, fyra famnar uppåt
stenmaln, och för det andra, att han lade grunden
rätt i öster och väster.
De kommo en och en och tittade på honom, där
han om kvällarna, då han ej var på sjön, ensam byggde
och reste.
Sen började de komma samman; och nu var det
sommar fullt. Blåsipporna hade längesen vissnat bort,
vitsipporna hade följt, hästhoven och maskrosen hade
fjunat, häggen gått i bär, och nu stodo rönnarna i
blom och sötade kvällsluften, medan myggdansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
