Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32
LUDVIG NORDSTRÖM
hamnborna. Ögren kom i kronuniforni, ocli fiskrarna
voro helgdagsklädda, de äldsta hade käpp.
Men Ångerman själv var klädd i frack, som
knäpptes dubbelt om magen, och en storblommig väst,
stärk-krage, rosett och frackskjorta. På fötterna hade han
sina nya stövlar och utanpå dem galoscherna, i handen
hade han käpp och på huvut sin nya hårda hatt.
Han tog var och en i hand, och alla sade i tur och
ordning:
— Tack!
— Tack! svarade också Ångerman, och så tillade
han:
■— Qå in och ta plass!
Som om det varit en cirkus.
Inne stod Johanna och var röd som en svamp, klädd
i svart tjockt siden, med halwantar på händerna och
guldbrosch och nykängorna, och silkesschaletten föll
som en kapuschong i nacken.
— Tack! sade alla och tog i hand.
— Tack! svarte hon och neg, så till sig var hon;
hon var rakt gråtfärdig.
Aldrig ett ord sa hamnborna först, de satte sig
tysta i rader. Kvinnorna längs ena väggen, karlarna
längs andra.
Mittpå golvet i storkammarn var ett jättebord dukat,
med vitaste duktyg och blått postelin! Och glasskål
och silverkanna! Och på skänken stodo lysande
buteljer !
— Ja, sa Ångerman, då alla kommit. Nu får vi väl
läsa till bords!
Och gubben Järn, vit och flintskallig, tog genast opp
bordsbönen, alla knäppte sina händer och suckade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
