Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
och hamnfogden glömdes, det blev stilla som i kyrkan
igen, och bergsprängarna fingo mat och brännvin.
De voro glada fyrar, och när nu mörkret föll på och
stjärnorna tändes, började de efter intagen förtäring,
att spela på medhavda fioler, hela hamnlaget gav sig
till dansbanan, och det skrek i buskarna och
klampade i bräderna, månen hade kommit upp, och snart
var livet i full gång, knivarna blänkte, gamla
ouppgjorda affärer letade sig fram, stranden genljöd av
gastaskrin, och i månskenets fredliga, overkliga
belysning rullade och tumlade och hoppade skuggor
om varandra, ända till dess månen var borta och dagen
började gry.
Då låg Johanna i sin tjocka sidenklänning kantrad
i en utdragssoffa med bena i vädret och snarkade, på
golvet låg en bergsprängare och sov, men Ångerman
kröp, just som första solstrålen likt en lekfull råtta
kilade in över tröskeln, på händer och fötter
vacklande fram till brännvinskaggen, sänkte med skälvande
hand en kopp i dess djup, fyllde den, förde den till
munnen och drack, och likasom träffad av blixten
störtade han sen omkull och slocknade ögonblickligen i en
djurisk sömn, liggande på magen med armar och ben
sträckta från sig och med koppen hängande på höger
pekfinger och brännvinsresten bildande fläck på golvet.
Och solen steg över hamnen, där dörrar stodo öppna
och tappade knivar blänkte på marken, och alla sovo en
dödssömn; medan Johannas katta försiktigt tassade
in i storkammarn, smög fram till Ångerman, satte sig
vid hans huvud, slog svansen om sig och plirade mot
solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>