- Project Runeberg -  Bottenhavsfiskare /
138

(1934) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1,32

LUDVIG NORDSTRÖM

men hon mindes ej vad; och efter den dagen var hon
religiös; och nu fanns alltjämt brännvin i huset.

Emellertid hade bergsprängarna stannat i hamn och
några, de förnämsta, bodde i Ångermans stuga.
Ångerman höll sprit åt dem, de söpo och dansade, och så
gick vintern. Ångerman satt i boden och gjorde
små-kaggar åt surströmmingen, och hamnborna kunde inte
begripa, vad han skulle med de där småkaggarna, som
inte var likt nånting.

Men när våren kom, fick Johanna ett missfall, hon
blev sjuk, Ångerman söp sig full, och när hon låg
feberhet och flämtande och tyckte, ett himmelshögt
klot kom ur världen rullande med dån och dunder
för att krossa henne, som blev allt mindre, då steg
Ångerman vacklande fram till sängen, lyfte sina händer
och ropade:

—■ Säg till visheten: du är min syster och kalla
klokheten din fränka, att du bevarad varder för en
främmande kvinna, för en annans, som släta ord giver.
Ty i fönstret på mitt hus såg jag ut genom gallret,
och jag såg bland de fåkunniga och vart varse ibland
barn en galen yngling, den där gick på gatan utmed
ett hörn och trädde in på vägen åt hennes hus, i
skymningen, om aftonen av dagen, då det natt vart och
mörkt var. Och si, där mötte honom en kvinna i
skökoklädnad, listig, vildsinnad och ostyrig,- så att hennes
fötter icke kunde bliva i hennes hus. Än är hon ute, än
på gatan och vaktar vid alla hörn. Hon tog honom
fatt och kysste honom utan skam och sade till honom:
jag haver i dag betalat tackoffer för mig och mitt löfte,
därföre är jag utgången till att möta dig, till att söka
ditt ansikte bittida och haver funnit dig. Jag haver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bottenha/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free