Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
skönt tillrett min säng med brokiga täcken utur
Egypten, jag haver bestänkt min sängkammare med
myrr-ham, aloe och kanel. Kom, låt oss bola allt in till
morgonen och låt oss älskog sköta..
Men nu skreko de som vårdade den sjuka:
— Hon svimna! Är du tokig, Ångerman!
Och de stänkte ättika på henne, så att hon vaknade,
och då flödde hennes tårar, men Ångerman var som
besatt, han hade raglat ut på bron och där förde han
liv, så att hamnborna skyndade till. Han kröp omkring
på knäna, hans ögon fladdrade och hela ansiktet
ryckte och slet.
— Mitt är både råd och dåd! skrek han, och man
undrade vad han var för en, egentligen.
— Han är tokig! sade hamnborna.
— Jag, vishet, bor när klokhet, fortsatte han, och
jag kan giva goda råd!
— Ge oss råd då, Ångerman! skreko hamnborna
tillbaka.
— Rikedom och ära är när mig, svarade han och
säg dem förmodligen ej. Jag vandrar på rätta vägen,
på domens stigar. Herren haver haft mig i sina vägars
begynnelse, förrän hans gärningar var jag. Jag är
insatt av evighet, av begynnelsen, förrän jorden. Då
var jag verkande med honom och hade min lust
dageligen och spelade för honom alltid, och spelade på
hans jords krets, och min lust var med människors
barn. Så hörer mig nu, mina barn, salige äro de,
som min väg behålla!
Men man hämtade en bunke iskallt vatten och
slog över honom, och då tystnade han med ens, tvärt
som en kanariefågel i sitt spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
