Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32 LUDVIG NORDSTRÖM
Kanske var han rädd, att de skulle beröva honom
till och med den.
En afton i juni, då häggarna stodo i blom, hade
alla i hamn gått bort till ångbåtsbryggan, ty Janne
Locknéus’ sonson Per Gustav skulle komma hem från
Öbacka, där han dan förut blivit student och därmed
inympat sin hemö på landets urgamla kulturstam,
vilket nu skulle hedras av hamnborna.
Johanna var också där, och Ångerman låg alldeles
ensam i utdragssoffan med kattan sovande på bröstet
under skägget, och genom den öppna dörren kom en
gråsparv inhoppande och satte sig på tröskeln.
Slagklockan slog, sparven kvittrade, och aftonsolen
sken.
Då blåste stadsbåten ute om udden, och i detsamma
fick gubben som kramp, sträckte hals och sköt upp
hakan, en lång rossling hördes, kattan vaknade, reste
sig, spände klorna i gubbens blåskjorta och sköt rygg
med en väldig gäspning, men då hon märkte, att
gubben låg alldeles stilla igen, lade hon sig åter och
somnade om, och när Johanna kom hem, var gubben kall
och död, som hade ödet bestämt, att kulturens inträde
i hamnens liv skulle bli stunden för hans utträde
efter trogen tjänst, och där låg han nu och sov,
äntligen fri från denna mardröm, som kallas livet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
