Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Ack, Herre, straffa icke mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE
14 9
Ångerman bleknade och blev tyst, och nu hördes tre
tunga slag j väggen, och efter ett skrapande hördes
ett dovt rop:
— Hur länge förblir du, min tjänare? Jag väntar
dig- Jag nalkas dig, Jonas Ångerman.
Men Ångerman drog upp sitt yvigaste leende i
rödskägget, och ögonen glittrade under luggen, som fallit
ner mot ögonbrynen. Han gick fram till skänken efter
lilla brännvinsskopan och fyllde den ur kannhämtaren,
och, innan hustrun anade något, hade hon en
brännvinsskur i ansiktet.
— Drick, du djävulens tjänarinna! Du lurar inte
Jonas Ångerman två gånger. Var har du pojken nasch?
Ha’n bulte slut än? Ta in’en, ska jag lära’n, hur
en tuktar töcken en djävul.
Därpå fyllde han skopan till bredden och tömde den.
— Drick, käring! sade han och fyllde skopan än
engång. Han fångade in hustrun, pressade henne mot
sängen, bände upp hennes mun och hällde dit den
skvätt, som fanns kvar i skopan. Därefter satte han
sig på en stol och slog händerna mot knäna och
skrattade, så att han grät.
Nu började kapellsklockan ringa. Det lät, som om
den varit hes och snuvig. Klanglöst, torrt, hemskt, dött
gingo klämtslagen på raka vägar till varje stuga med
kallelse att komma inför Guds ansikte, men inga
jublande och högtidliga tonvågor gungade genom
kvällen.
När hustru Ångerman hörde klämtslagen, föll hon på
knä framför den uppslagna bibeln och ropåde
jämrande:
— Ack Gud! var mig arme syndare nådig! Herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
