Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Potatissättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32
LUDVIG NORDSTRÖM
P OTATISSÄ T T N I N G.
I.
Jag skall säga namnen på dem alla efter deras
plats vid bordet.
Högst uppemot utdragssoffan sitter husbonden fader
Ångerman själv, liten och plirögd, med fårad panna,
som delvis döljes av de ringlande hårtestarna, och
med ett stort skägg, som fallande ner ända högt från
kinderna når till bröstet och ännu i någon mån
bevarar minnet av forna tiders röda färg. Fader
Ångerman är nu en gammal man. Han ser på folk
misstänksamt under de stora ögonbrynen, men han säger
inte mycket. Han småler mest när han blir tilltalad.
I dag sätter fader Ångerman potatis.
Det är en soldag i början av juni.
Bredvid fader Ångerman sitter Johan, son till Simon
Locknéus, och medan ögonen uppmärksamt följa allt
som sker vid det stora bordet, tuggar munnen och
arbetar, och Johan sträcker då och då fram en grov
hand och griper några strömmingar ur lerfatet mittpå
bordet. Vore inte en tand slagen ur munnen, och vore
han inte så ryggböjd, skulle Johan vara en av de
ståtligaste pojkarna i hamn, vilket hans far hade
namn om sig att vara på sin tid. Nu får han nöja
sig med att vara den starkaste, och därför att han är
stark, sitter han vid Ångermans bord i dag, ty han
är hyrd som dragare för plogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
