Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Storgrundsfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32
26 2 LUDVIG NORDSTRÖM
hårig och solbränd och torkade mjölken ur
mustaschstråna, som börjat komma.
—- Tänk nog jag, det är int så fali långt mellan far
och son ..
— Dess länger mellan mora och s.on, når det djävliga
ligg emellan.
— Tig du, Danke, med tunga din!
— Ja, int få du nan strömming med den!
— Int få vi nå mer bortur sjön, äsch vi stå henen
och släng käft. Ha I stent, pappa?
— Käringa sitt i båten. Vi gett fäll hjälpa till.
— Ja, laga så I få nan strömming. Det är ond
tid, som kommer, sade gubben Zeterberg långsamt
och gick.
— Qå hem och lägg bena för yga, så slipp du se
na! var Dankes avskedsord i halvhög ton, när han
gick ner i boden.
Där hängde skotar och vålor och linor, vakare,
rödmålade plåtkaggar till flöte, draggar, vaxduksförklän
och vattenfyllda sälskinnspjäxor; halvfjärdingar med
salt och bunkar med kläder i blöt, högar av skötsten,
revlåda, strömstickor, laxkrokar, åror, roder, segel,
hammare och yxa, sågar och båtshakar syntes i en
röra; genom boddörren skymtade i halvdunklet
därinne de stora strömmingskaren, som liknade
mäsk-kar, och där fångsterna blodlakades, på dörrstabben
hängde gradmätaren för lakens salthalt och en fjällig
blå fruntimmerströja, och hela boden som alla de
andra luktade råfisk.
Några skotar lågo i en hög frampå bryggan, och
nedanför i båten satt gumman ined vit huvudduk och
skärt liv och stenade stamsköta. Hon vände ett gult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
