Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Storgrundsfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2 LUDVIG NORDSTRÖM
Och nu började kapellklockan ringa. Den ringde
frid över hamnen och gott väder ät hela flottiljen,
som satte segel och drog sig, fyrtio båtar stark, ut
mot de röda klippuddarna, om vilka de snart voro
borta.
II.
På det mörknande havets dynande flack, en mil
ifrån land, där grundet fanns, där lågo nu båtarna
och höllo i en lång rad, medan solen sjönk.
Nu var det slut med skämta. Det gällde att få bästa
platsen.
Men Ådalsblekan hade inte ljugit, ty det mörknade
hotfullt, och man kunde vänta storm. Hela himlen i
väster, där solen nu gick ner, var som slamsor av
stelnat blod och var, och blodpölar liknade var sänka
mellan vågornas hälliknande ryggar.
Hemska voro också de moln, som sköto i sned rad
upp genom zenit. De sänkte kyla och mörker under
sig, och de liknade ofantliga djur med snablar och
horn och långa betar, fötter i mängd, viftande örlappar
och svansar som kröktes i ilska.
Båtarna ankrade den ena efter den andra med näsan
mot söder därifrån vinden stod.
Mörkret var i horisonten i en vid halvcirkel, men
båtarna lågo i orkestern, och i västra bergens
patetiska brand över storvulna bergryggar var scenen med
eld och rök. Ett snett brandsken sköt därifrån som
ur en oerhörd ugnsöppning ner över de små båtarna
på det stora oroliga havet, och för var gång reflexen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
