- Project Runeberg -  Bottenhavsfiskare /
211

(1934) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Gumman Ångerman grät

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOTTENHAVSFISKARE

22 s

Lyfte ena foten. Så den andra. Lyssnade. Glyste
sid-vägs på Ångerman. Hörde det förskräckansvärda dånet.
Anade. Reste sig. Tog sats. Hoppade ut på golvet,
så att katten spratt långt ur sängen. Kom till fönstret.
Stod där liten och rultig på sina runda, stadiga och
smutsiga ben. Slog samman händerna och ropade:

— Ångerman! Det är starmen så falit, så alla båta
driv västan i Brännudden. Notbåten ligg och hugg nor
om strandbåtshuset. Vi gett opp ette båta.

Ångerman reste sig krokig och darrig och svag.

— Ja, si tocke skrömt! Ha’nt det vurti starmen
rakt! sade han sakta och klådde sitt gamla huvud. Och
n’Erke, sa han, var ha du’n Erke nasch? Ä’n på
bögden, så gett du då gå ett’en!

— Du är toket, Ångerman! sade gumman.

— Toket är dom, når dom är ung, sade gubben.

Gumman kom ut i blåsten, och hela hamnen var

i uppror. Det lyste i några fönster, fruset och omornat
som i vintergryningar, och fiskareskuggor sprungo
genom gistvallarna, och rop hördes i bodarna,
varjämte båtar började ro opp sig på sundet för att nå
till stormskyddade platser.

Ångermans dräng hade vid denna tidpunkt i nattens
historia krupit ur omfamningen och kommit i pjäxorna,
hade för sista gången värmt sin hand mot skräddarns
dotters heta skinn, i mörkret sökt upp hennes mun
och, när han funnit den, av andakt fallit på knä och
kysst sig mätt, samt därpå störtat ut i regn och
vinddån.

Han hör, hur man skriar överallt, var och en
upptagen av sitt; han ser mellan bodarna vattnet slå upp
i skum; han skymtar båtarna bland de vita vågorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bottenha/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free