Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Gumman Ångerman grät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
22 s
nerdragna. Notbåten ligger full i vatten och hugger
och hugger, och på en sten framme vid stamknoppen
står den vitfladdrande gumman Ångerman som ett
spöke i skumrasket och stormdånet, och skummet
stänker om hennes stadiga ben — och hon gråter och
viftar.
Drängen skyndar ner till stranden, går ut i sjön till
midjan, ropar åt de andra karlarna, som komma:
— Ohi, ohej! Så bra ni kan! Så ta vi hem! Ohi,
ohej!
När båten är förtöjd och klar och drängen kommer
upp i bryggstim, ur vars skorsten rök börjat stiga,
frågar honom gumman Ångerman:
— Men varnasch kom du från? Var du pä bögden?
— Så I tala, moster, sade drängen, mitt i vecka!
Jag var sör i hamna och tog rätt i lillbåten, och äsch
I vill veta’t, så ligg han fast sör i lotskuttern.
Då grät moster Ångerman, ty hon var från
barkbrödets tid och älskade sina ägodelar liksom drängen
sina.
— Henen, sade gumman och satte fram flaska och
glas, henen .. ska du få en sup .. etter du är trogen
i våran tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
