Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Månsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
männen voro på sjön, sköta sjuka, tåla skamord, svettas
och pinas, allt med flitiga händer och värkande rygg.
Därför att hon aldrig fått en son eller en dotter att
ge i arv, vad åren samlat. Därför att hon snart skulle
dö och bli till ingenting och inom ett släktled vara
glömd som den lilla våg, vilken just nu brast i
stranden.
Gumman satt med händerna knäppta i skötet och
stirrade rätt över sundet, men hon såg inte, vad hon
såg, utan åren gingo förbi henne, eller hon gick
genom åren, som genom en lång gata med många
skyltar och med mycket att se i fönstren. Det
egendomliga var emellertid, att över alltsammans syntes
en ständig sommarhimmel med vita moln, som gledo.
Så att, om hon mindes de olika händelserna under olika
tider av året, var dock luften omkring dem hela tiden
sommarns.
Medan gumman satt orörlig och mindes, blev
månskenet ännu vitare och lyste starkt på hennes ansikte,
som framträdde ur platsens skugga. Det var
uppfyllt av rynkor. Från ögonen gingo de i
solfjäderform åt tinningarna och mötte de horisontala vecken,
som runnö ner från pannan, medan de grova vecken
på var sida om näsa och mun delade upp sig i nät
på var ansiktshalva. Ansiktet kom att synas som under
ett flor, men under floret lyste ögonen blankt i
pann-skuggan. Nedåt halsen föll likaledes skugga, och
sedan satt kroppen i mörker, men på händerna föll
ljus från månen. Händerna voro tjocka och fingrarna
knubbiga. Det var fläckar på skinnet som stora
fräknar, och renheten hade väl sina brister, till och med
i månskenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
