Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
FRÄN ÅNGERMANS SISTA DAR.
I.
Jag har länge ämnat berätta om det tillfälle, då
gubben Ångerman under åskväder satte skötkroken1
vid Rå. Det var ingenting märkvärdigt, som då
tilldrog sig, men man skall kanske genom min berättelse
få en uppfattning av hurudan han var på sina sista dar.
När båten stötte ut från sjöboden, voro Hanna och
Olga illamående, ty det var Kristina, och som de
flesta kvinnorna i hamnen buro detta namn, hade
flickorna deltagit i så många kaffebjudningar, att deras
magar blivit överansträngda. De rodde motvilligt, och
ibland vilade de alldeles på årorna, så att Ångerman,
som satt på främre rotoften med Danke Hardin, blev
röd i ansiktet av ilska och spottade, svor och trätte
på dem. De svarade med ovett, och Olga var värst.
Men som gubben var ganska döv, betydde det mindre.
— Rackars gubbneck, sade Olga, som ska ut i tocke
hänn vär, då det åska och blixtra och är så mörkt,
rakt som i svarta natten. Var det inte nog med höt,
vi bärga i dag. Nu ska vi ro en mil på köpet, och
tametusiken att vi få sätta nån krok i dag.
Hanna jämrade sig och sade:
1 Skötkrok = stort förankrat strömmingsnät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
