Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
— Fryse! Hä! Int få vi fryse, vi som är gammal,
sade gubben förnöjd, och nu hade man hunnit
Blåstens-revet.
Gubben Asper hade den platsen, och Jan Ågren hade
Torsgropen, gubben Hardin hade Bastongen, gubben
Locknéus hade Rensviksudden, och Rå, som var längst
söder ut hade Ångerman.
När båten rodde förbi, ropade gubben Asper och
sade, att det var då en fali sjö men fögan ingen ström.
Han trodde rakt, att Jan Ågren tänkte krypa in i
Torsgropa. Han höll ju båten ända in i vitbrottet, och
ibland såg det ut, som om han satte på brunhällorna,
men Jan Ågren var bakvänt född, det visste man.
När Ångerman passerade Torsgropen, hade Jan
Ågren redan börjat lägga, men Asper låg ännu och
vakade vid Blåstensrevet. Från Bastongen kom Hardin
länsande. Han hade uppgett allt hopp och seglade
hem. »Sydlig ström!» hördes han ropa, när han
passerade. Nu satte också Asper segel och länsade
undan. Ibland syntes bara halva seglen över
dyningarna.
— Rensviksbåten ligg och vaka, sade Danke.
— Kan dom sätta där i Rensviksudden, då ha vi
lugnt där i Rå, och då ha vi strömming i kroken i
mära bitti, svarade Ångerman.
Det satt en mås på en stor sten vid Bastongen. I
skymningen lyste den vita fågeln. Den öppnade gapet
och skrek, men skriet hördes inte genom dånet. En
våg bröt över stenen, och ur skummet höjde sig måsen
och blåste in bland blixtarna i västerhimlen och
försvann.
Gubben Locknéus ropade vid Rensviksudden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
