- Project Runeberg -  Bottenhavsfiskare /
234

(1934) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 2

LUDVIG NORDSTRÖM

Då räckte Danke ut armen och pekade mot
horisonten, där solen hängde i moln. Han pekade på havet,
som så hastigt förvandlats från ett böljande fält av
nattens dyningar till oroliga och skumtoppade vågor,
vilka bröto med ett tilltagande dån, och pekade på
bränningarna, bakom vilka klipporna började leva upp
i det gula solskenet, och på måsarna, som under oroliga
skrin flögo högt över stranden. Det borde väl synas,
sade han, att stormen kom; och Locknéus skulle snart
ro hem, han höll ju på att hala in stenarna. Aspers
nor vid Blåstensrevet voro redan under segel.
Antingen måste man be Locknéus om hjälp eller fara
hem och ömsa båt och få några med sig. Flickorna
tiggde, att man skulle be Locknéus, och Danke
började svära.

Men gubben blev så arg, att han måste upp och
skaka på sig, varvid ena årån föll i sjön, och Danke
frågade, vad han tyckte: en gubbe, som inte kunde
lägga in en åra ordentligt, skulle han duga till att
få in en hel skötkrok, som stod tri famnar under vatten,
och då stormen kom. Gubben blev vit i ansiktet,
ögonen flaxade under de grymma bryrten, en ström
av snusspott trängdé över läpparna, rann nerför det
yviga skägget och droppade på västen, och inte ett ord
svarade han men började vända båten mot Locknéus,
som begripit att något var galet och därför kom
roende.

Locknéus stod upprätt i sin båt, en gammal
fiskar-hjälte van vid storm och möda, och frågade, hur det
nu skulle bli. Ångerman satt hopkrupen på rotoften
och kunde inte tala, därför att han hade munnen
full av snus och ilska. Danke förklarade saken; Lock-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bottenha/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free