Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Jonas Ångermans himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
Han hukade sig ner och stödde händerna mot knäna
för att se sin gamla lilla värld riktigt tydligt, och
han såg följande.
§ 2.
Ångarn, med vilken den förste hamnstudenten
kommit från stån, lade just ut, och hamnborna följde
studenten från ångbåtskajen in längs hamngatan mellan
stugor och fiskeställningar. Jonas Ångerman höll stadig
uppsikt på sin gumma, som var med i tåget.
— Hon gå där, käringtrollet, sa han och pekade
ut för Söderberg, och han kan då bå si och höre,
Söderbergen, så käften gå på’na! Så doterdotra hanses
hon är!
— Hon ha nog haft go språklåda i all tid, sa
Söderberg.
— Ja, förbarma sej, va trut på käringtrollet, kan
en begripa tocke munläder! sa Ångerman.
I detsamma fick han syn på sig själv, d. v. s. på
sitt lik, där det låg norr i hamn i kökssoffan i blå
flanellskjorta. Det gapade med munnen, hakan hade
fallit ner, och ögonen stirrade, vidöppna och brustna.
— Hä! sa gubben och pekade och skrockade. Där
ligg Ångerman, fyllaset! Han si just ut, som han höll
på till å nyse. Men han ha nog nusi ut nu, där i
Tvärhamn te minstingen.
Han såg hastigt på Söderberg.
— Äss det är jag, som stå här i himmelrike nu,
och äss int Söderbergen lög för mig! sa han lite
oroligt.
Men Söderberg bara klappade Jonas Ångerman på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
