Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— vad tänker ni på, min sköna läsarinna? Ni rodnar.
Det är vackert, det klär, men finns också i stänger och
tuber med förvillande verkan.
Det måtte väl icke vara i lag förbjudet att skriva
bouppteckningsinstrument på det här sättet! Men jag
gör som de bibliska författarna: jag säger det Anden
bjuder mig att säga. De hade det visserligen
bekvämare än jag, ty jag får själv bevara mig från misstag
under skrivandet, men ett försprång har jag: jag är
mera tränad skribent än de.
Jag börjar nu alltså uppräkna mina fastigheter.
Mangårdsbyggnaden, en vildvinövervuxen,
trädbeskuggad idyll, är egentligen ena flygeln till ett värdshus
som brann på 70-talet. Det var finnkrog och kallades
så. Ty på den tiden hämtade ålänningarna sitt
brännvin och alla specerier från Grisslehamn. Jag kände
en gammal vacker gumma som varit krogpiga där.
Hon hade varit karl att kasta ut en finne som fått
för många finkelsupar och började plocka fram sin
puukko, ja man påstod att hon vid en kalabalik hade
rensat krogrummet. Hon var stark, vis och god, livet
hade gjort henne sådan, och ögonen lyste av
intelligens. Hon var gift med en sjöman av gamla stammen,
en jätte med vilda ögon, och den kunde hon linda om
sitt finger om det behövdes och det behövdes ofta,
när han kom hem från långsegling och hyran vuxit
för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
