Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skor, skohö, pälsar, renost, renhudar, kaffe och tobak
— fick jag lära mig att skilja agnarna från vetet.
Man köper icke de knivar som lapparna bjuda ut till
salu, utan dem de själva ha vid bältet. De äro de
enda som duga och som de således ogärna göra sig
av med. Men om man lyckats komma över en sådan,
tvingas ju lappen att göra en ny bra kniv åt sig själv
och således om också motvilligt bevara
yrkesskicklighetens traditioner. Ty vad som helst tycks gå i
turisterna av genomsnittstyp och lapparna styra ut
sina försäljningsartiklar på ett så löjligt och stundom
fantastiskt sätt, att handeln verkar medveten drift med
de sydländska dumbommarna. Kvaliteten är också
den uslaste, turisterna bli lurade och lapparnas moral
betänkligt kantstött.
Men med var och en av mina knivar är något minne
förbundet, kanske från en renskiljning, detta vilda
och praktfulla skådespel som är bland det vackraste
Lappland kan bjuda på, eller från en forsfärd med
dess många spännande situationer, från någon resa
i rissla, från renmärgsorgier och andra gästabud hos
lappar på vandring, eller från min tur runt
Torneträsk, då jag var ung och stålfjäder och icke kunde
besegras i gångsport bland fjällen trots mina vana
kamraters energiska försök. Då man lade sig runt
elden, klädd som man gick och stod, i ett par graders
kyla och somnade som en ung, trött gud för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
