Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror mig nu ha efter bästa samvete upptecknat
mina ägodelar i Grisslehamn. De äro icke endast
dyrbarheter, som man förstår. Men om en fientlig granat
skulle förvandla min gård till atomer, förmådde icke
alla millionärer i världen med förenade kapital och
ansträngningar, expeditioner till jordens alla länder,
vanskliga forskningar i arktiska, antarktiska, tropiska
och subtropiska ängder, sätta mitt bohag i samma
skick som förut. Gårdens belägenhet torde praktiskt
taget vara oföränderlig, fast den moderna
förstörelsekonsten nått en obehagligt hög grad av fulländning.
Jag kommer ihåg det lilla Craonne i Nordfrankrike,
som var absolut försvunnet efter fyra års beskjutning
av tyskar, fransmän, engelsmän och amerikaner.
Traktens geologi hade blivit en helt annan än före kriget.
Terrängen bestod av tegelstoft, sand, bly och järn.
Den enda byggnaden i hela trakten var ett av bräder
hopslaget skjul, där en företagsam dam sålde vykort
och varmt odrickbart öl. Min hustru hittade en
handgranat och visade den för mig och den officer som
var vår vägvisare. Han blev vit i ansiktet, störtade
fram och berövade henne klenoden, ty den kunde ha
gjort oss ganska stort obehag, om hon tappat den
eller kastat den ifrån sig. Annars kunde den ha blivit
ett krigsminne i min samling. Nu är det enda jag
äger därifrån en tysk bajonett plus minnet av något
sagolikt barbariskt, vansinnigt, förvirrat, över vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
