Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt viskade Brockdorff: — Wir erkälten uns.
Jag sade: — Sie meinen also Cognac.
Han svarade: — Da haben Sie recht. Wir fahren
zusammen.
Och när allt var över, reste vi i hans bil — en av
de få som då funnos i Moskva — till hans legation
och drucko hans märkliga druva.
Från den eftermiddagen kommer jag ihåg följande:
Brockdorff var inte vidare kunnig i annat än
diplomati. Diplomater äro mycket ofta analfabeter utom
i sättet att skicka sig i sällskap.
Men vi sutto i hans förnämliga salong och läto
betjänter servera oss. Han hade samma dag fått
underrättelse att hans mycket gamla mamma var mycket
sjuk.
— Säg mig, herr Engström, vad tjänar allt det
här till? Vad har jag kunnat göra åt mitt land? Är
jag inte en löjlig figur? Här står jag och förkyler
mig för mitt land. Men vad har jag gjort åt mig
själv?
Då kom jag att tänka på den gamle Wilhelm
Buschs lilla dikt med anledning av hans 75-årsdag
— ibland det förnämsta en man någonsin skrivit om
sig själv:
Wie andere, ohne viel zu fragen, |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
