Bouppteckning / 104 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

im Ström der Dinge aufgetaucht. Geduld! Nach wenigen Minuten versink’ ich wieder in die Fluten.

Den läste jag upp för Brockdorff och han började
gråta. — Skriv upp den, skriv den genast. Detta är
underbart, det är mig det gäller!

Han visste knappt vem Wilhelm Busch var, men
denna lilla självdeklaration grep honom.

Några dagar efteråt fick jag middagsbjudning från
honom och kom.

— Jag har skickat den där dikten till min gamla
mamma. Men hon är så gammal, så gammal, att hon
kanske inte förstår den. Ty detsamma kunde hon ju
säga om sig själv. Fast jag hoppas att hon aldrig
blir så gammal!

När Sven Hedin och jag en längre tid efteråt, då
han kom från Peking över Moskva för att tillsammans
med mig resa till Sverige, bjödos till middag hos
Brockdorff och besökte honom, möttes vi av
underrättelsen att hans mor dött. Han var nedbruten. Men
alltid skall jag minnas denne junker med monokeln,
cigarretten, starkt parfymerad, de kalla ögonen som
ändå tycktes fräsa av ett slags behärskad hetta — en
absolut modern typ och av qualité — ty en dumbom
skickar Tyskland icke till Moskva under kritiska tider.

Jag gjorde hans porträtt litet stiliserat, som han
själv var, med det tunna håret och profilen, som var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>