Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söndags Nisse måste visa mig offentligt och vara
elegant. Nå — jag var ju student och hade kläder på
kredit, var nygift och visste inte var jag skulle få
nästa dags femma ifrån.
Jag blev invald i Publicistklubben och kände en
allvarlig vördnad för de män som hälsade mig
välkommen där. Jag hade klarat en del saker åt
Vallentin och gått in för honom som kamrat. Vallentin var
en klok man. Han sade i tamburen: — Nu komma
två människor att vigga två kronor var av dig. Ge
dem en femma tillsammans, alltså två och femtio var!
Sen komma de aldrig att besvära dig.
Men kom ihåg att du skall erbjuda dem dessa lån,
innan de börja vigga.
Jag gjorde det. När jag träffade dessa människor
i korridoren, sade jag: — Jag frågar er båda: Vill
ni gå och supera med mig efteråt? — Vi har inga
pengar! — Det har jag! här har ni fem kronor.
En supé kostade den tiden nästan ingenting.
Detta är lustigt att berätta. Jag var en ung, nygift
konstnär, insnärjd i något av politik, hygglig, men
skeptisk!
Vallentin och jag gingo på förnäma tillställningar,
frackmiddagar, vetenskapliga sammanslutningssupéer,
jag var elegant klädd, fast jag icke hade betalat
kostymen. Oftast behövdes frack den tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
