Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, vapen har jag många, och man vet inte vilket
elände man kan komma i. En bumerang äger jag,
men blir troligen för rädd att skicka i väg den, ty
det är väl inte så säkert att den kommer tillbaka i
kastarens hand, som det fordom stod att läsa i böcker
om australnegrer. Ett av mina fruktansvärdaste
tillhyggen är en gurkhakniv, hittad vid Sommefronten,
tung att hålla, men behaglig att kasta med och
besittande den riktiga svikten. Dessa gurkhas som
engelsmännen attacherade med sig på grund av deras
exklusiva vildhet, brukade ofta vid en framstöt kasta
ifrån sig gevären och anfalla med sitt hemlands vapen.
Riktigt kastad av en stark man bör en sådan kniv lätt
gå igenom en människokropp. Jag har knivar från
Alger, norska tolleknivar och moraknivar. Jag
kommer ihåg att Zorn en gång på min inrådan skickade
Knud Rasmussens vän, vilden Osarqak, en massa
moraknivar, och Osarqak sade: »Jag lämnade
Grönland som en fattig man men nu är jag den rikaste
av alla!»
Och jag äger japanska moderna knivar, raffinerade
i sin enkelhet, ändamålsenliga och sköna. En knappt
märkbar kurva i förhållandet mellan skaft och slida
visar deras förnäma ursprung.
Vid min stora bokhylla hänger ett gammalt
isländskt brännvinshorn, ett oxhorn prytt med inbrända
sirater. Jag skulle en gång i Siglufjörður på Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
