Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke att fortsätta. Han pratade på, gestikulerade och
skrattade. Jag försökte med danska, men utan
resultat. Jag visste att många islänningar äro hemma i
engelska och släppte ut en försökskanin, vilket hade
till följd att han föll mig om halsen och nära nog
hade dragit ned mig ifrån hästen. Jo, han hade varit
i Amerika och började nu på en fruktansvärd
sjömansengelska sluddra fram ett lovtal över U. S. A. Ibland
sjöng han. Jag måste emellertid fortsätta min färd,
men det passade honom inte alls. I alla händelser
måste vi dricka tvemännings först. Vid hans
sadelknapp hängde detta horn som jag genast observerat
och undrat över. Han tog ur dess kork, satte det för
munnen, tog en djup klunk, strök av med rockärmen
och bjöd mig. Jag låtsades dricka. Det var Aalborgs
akvavit, som jag alltid haft motvilja för. Men det
fanns knappt en droppe kvar i hornet. Han hade
tömt det i botten utan att märka en så obetydlig
detalj.
Jag frågade honom, var man skulle få tag i en
liknande dyrgrip. Jag hade alltid önskat mig en sådan.
— Du får den, sade han. Den har ju intet värde
mera, den är ju tom. Han tog den sista lilla droppen
på tumnageln och hängde hornets rem om halsen på
mig- Jag protesterade, men han var obeveklig. Vi
skildes efter många varma omfamningar. Han ville
på isländares sed kyssa mig, men jag lyckades undgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
