Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den och gladde sig obeskrivligt åt deras förvåning
över tyngden. De trodde faktiskt att den var
fastnitad i bordet.
Lundbohm var en man som mest levde för sina
vänner, sedan han skött om sin borgerliga gärning.
Jag undrar hur många som egentligen kände denna
fina, kulturella och olyckliga människa. Det vill säga
olyckan kände han nog mest i sin lappländska
enslighet. Den är påkostande, denna isolering, men han
reste ju så mycket, att han aldrig hann få den
verkliga lappsjukan, vilken lär vara farlig och medföra
allvarligt psykisk depression och därmed följande
ångestkänslor, utmynnande i apati.
Jag vet att prins Eugen, som var hans gäst, kände
honom mycket väl. Jag minns hur han gladde sig åt
de tavlor han fick av prinsen där uppe, ty gästen
arbetade oavlåtligt. Även jag som många gånger och
långa tider bodde hos honom, arbetade nästan jämt.
Som bekant gjorde jag inskriptionen på en av
Kirunas kyrkklockor och sedermera kantaten som
användes vid kyrkans invigning. Prins Eugen gjorde
altartavlan, en bra sak på rätt plats, en helig lund.
Oklanderligt! Vackert. Så skall ett gudomligt ljus
falla över en helig lund. Till minne av denna
invigning gjorde Christian Eriksson en bronsplakett i fyra
exemplar.
Denna plakett återger på en sida prins Eugens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
