Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltsammans i en ask av ceder. Den gav jag åt Zorn på hans
60-årsdag. Men jag har kvar en spjutspets med
drakmotiv från samma period, en dyrbarhet, som jag
ofta gläder mig åt. Och många andra saker, en
karikatyr av en sköldpadda, träskulptur, Välmåendets
gudomlighet, ett utmärkt snideri från 1600-talet,
textilier, flera satser tuschpenslar av det bästa slaget,
som jag aldrig haft hjärta att använda.
Och mina minnen av honom äro oändligt många,
somliga vackra, en del sorglustiga, de flesta präglade
av den vildhet, som alltid utmärkte honom. Hans
impulsivitet saknade gränser. Jag kommer ihåg hur
han en gång då vi lågo i min båt Hellas för ankar
en höstnatt långt ute i Norrskärgården i förtjusning
över någon livsmaxim som hoppat över 90-åringen,
fiskaren Johan Södermans läpp ögonblickligen skänkte
honom sin doktorsring för att några minuter senare
råka i fullt handgemäng med den sege gubben på
mitt fördäck, varvid båda gingo över bord. Det var
med rätt stort besvär vi lyckades bärga de båda
antagonisterna, ty mörkret var så svart det kunde
bli. Men att tvinga dem att ta på torra kläder var
omöjligt. Då gubben ville låta sina torka på kroppen,
var Thorild lika god karl. Där sutto de båda
genomvåta i salongen och tittade lömskt på varandra, tills
supén kom på bordet, ty inför dess makt och ångande
ljuvhet tinade de upp och räckte varandra händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
