Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde få stort kulturhistoriskt värde — det påstås ju
att det behövs tid för sådant. Det är ett självporträtt
i olja av Verner von Heidenstam. Han målade det år
1886 på Schloss Brunegg i Schweiz, där han vistades
som konvalescent efter en nervfeber samma sommar
Strindberg slog sig ned icke långt därifrån, i
Othmarsingen. Heidenstam promenerar i ett tröstlöst
höstligt landskap, ung, tragisk, elegant efter den tidens
mod, behandskad, cigarrettrökande. Han bär ungt
hakskägg, hans blekhet är intressant — men bakom
honom smyger döden, iklädd munkkåpa, färdig att i
ett förintande grepp med strypande skeletthänder
trycka den unge skalden till sin tomma bröstkorg.
Ty skaldskapet hade fått överhand i hans psyke. Han
hade insett att målarna — åtminstone de han träffat
— hade sitt snille bara i ögat. Han hade tröttnat
på sin lärare Gérômes kyliga spiritualitet och fått
nya ideal.
Han går till synes oberörd av fasorna omkring sig
— till yttermera visso ligger ett skelett, som han
passerat, i det höstbruna gräset och säger något med
en gest.
Det egendomligaste med tavlan är att dess färg är
absolut modern efter nutida begrepp. Till och med
fakturen är modern och den skulle säkert göra sig
på en exklusiv up-to-dateutställning i Stockholm, Paris
eller Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
