Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kirkwall för att börja njuta av en efterlängtad permission.
Sex månader hade han kryssat i de här farvattnen och
man kan bli trött på mindre, »ty den här befattningen
är mycket obehaglig, som ni kan förstå. Ni är den
förste ombord på en båt som jag måst stoppa, som
sagt ett vänligt ord åt mig. Och jag gör dock bara
min plikt mot mitt land. Jag lyder ordres.»
Hjortdahl ville icke se åt honom.
— Nå, jag undrar inte på att en befälhavare på en
båt som tillhör ett neutralt land blir minst sagt
ursinnig, då en ung man plötsligt kommer ombord och
med revolverns makt tar befälet, sedan han gjort
telegrafen omöjlig. Det är naturligtvis övergrepp från ert
lands sida. Har ingen reagerat allvarligt?
Hans blick mörknade. — Jo, det är ett hemskt
minne. En kapten på en (jag tror han sade dansk)
lastångare, drog sin revolver och jag måste skjuta
honom. Det har hänt mycket under mina sex månader
här i havet, och det mesta vill man glömma.
Han var egentligen kofferdist och tjänstgjorde
ombord på kryssaren som reservofficer.
Vi kommo till Kirkwall, men jag fick ledsamt nog
icke gå i land utan fick på avstånd beundra de grå
byggnaderna och S:t Magnuskatedralen. Någon liten
aning om Orkneyöarnas nakna, kärva skönhet fick
jag kanske ändå. Väl var att jag slapp dela de
passagerares öden som tvungos stanna där till krigets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
