Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läsaren påminner sig kanske det yttrande om den
småländska fattigdomen, som jag lät en gammal smed
i min hemtrakt göra i början av den här boken. Det
är ju digert av humor. Men ett yttrande av en av
smedens söner, smepojkarna, som de kallas ännu, fast
mina jämnåriga, försvarar väl sin plats som prov på
smålandshumor och som avslutning på en bok.
Jag och en barndomsvän hälsade i somras på
smepojkarna. Det blev ett glatt återseende efter många
års skilsmässa, de släppte hamrar och tänger, stängde
smedjan mittpå arbetsdagen och följde oss till en
ängsbacke, där vi läto en blygsam flaska gå laget
runt. De strålade och gamla minnen vaknade. Solen
sken, ån porlade och pjollrade om gäddsnärjningar
och kräftfiske.
De äro ungkarlar båda och fria män, ingen har
något att säga till dem om. När vi skulle skiljas —
vi ämnade göra några dagars bilfärd genom vår
hembygd — sade de: — Ja det här var ju riktigt kalas.
När ni kommer tillbaka ska vi ha tagit ut på våra
motböcker och bjuda igen.
Ty så är lagen.
När vi efter någon vecka åter infunno oss i
smedjan, möttes vi ej av de glada ansikten vi längtat efter.
Smepojkarna sågo helt sorgsna och slokörade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
