Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fins ingen mera tok, som »örns bär i lag,
Att hon med alla fel ock slipper allt behag?
Jag räds, jag fattar slut, att aldrig någon fråga:
Hrar dommer likafullt; mau må sä gerna väga.
For inånga kockars hjclp gör endast värre säd;
Och hus far aldrig tak, der hvar skall gifva råd.
Minsann, hvad ar det värdt om tokars gunst att fikas.
När knapt, med bästa smak, de kloke väl förlikas?
Der känslan stiftar lag, der tycket måste rå,
Der är ej allt så visst som: ett och ett är två.
Till nöjet går en väg, der tusend snillen vandra;
De tvunges ej för rum att trängas med hvarandra:
En drucken raglar kring och skuffar, der de gå;
Men bör, med bättre vett, man göra äfvenså?
Allt väl, man äge rätt att andras foster aga;
Men menskan något har, som menska bör fördraga.
Näps kynnets onda art och yrans vilda skrål;
Men knarren heldre gråt, än deras löje tål.
Af tyckets alla bud, som ingen vågar bryta,
Är härmning allravärst, och ämne till förtryta:
Ej nog att äga vett och konstens rätta halt,
En Svensk, att vara skald, måst liksom vara allt.
”Hör, läser ni Dornt? Ni Lambert säkert känner>
Den Gessner, de och de Apollos goda vänner?” —
Än då? Hvi känna dem? — ”Som mönster, hvar
för sig.” —
Men Lambert och Dorat, månn de ock känna mig ?
Behöfs då deras lof att öfva vår förmåga?
De aldrig efter oss och våra tycken fråga.
Blif mönster hvar för sig, så sker bland andra folk;
Men vårt vill vara flagg, och deras blotta tolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
