Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODE ofter LIFVET.
Hvad rar du, själ! förut, förr Un du kunde minnas?
Hvad all den skara ting, som kring mitt öga finnas?
Jag vet ej hvarifrån, ej hur, ej hvad jag Ur.
Utur en evig sömn jag ser mig väckt att tänka:
Det intet, der jag sof, vill i sitt djup mig sänka:
Och nu hvi är jag här ?
Hvar gränsar denna rymd, som tid och verld man
kaliar?
Hvad Ur den ocean, som kring naturen svallar,
Som landats, likt en ö, af Skaparns enda Btif?
Der ser jag denna dunst, den väderbublan svinga,
Till lustspel något stort, till allvar alltför ringa,
Som ger sig nomn af Lif.
Hvad är det ? Något skum, som häfver sig och blänker:
Är det den store jag, som känner och som tänker?
Den jag, som i min punkt allt möjligt fatta vill?
För hvilken allt är gjordt, kring hvilken allt sig
hvälfver:
En verld allena sjelf, som för ett väder skälfver,
Och Ur ej mera till?
Förunderliga ting, som jemt sin gräns förgäter,
Som jordens lilla boll med ömksamt löje mäter,
Och tänker på en verld, som på en näfva sand;
Nu åter, krökt i stoft, sig under allt förringar,
Med slafviskt vankelmod sig plågar och sig tvingar
För några glittergrand!
Är det naturens höjd, der Skaparns konst förklaras,
Som till ett evigt mål en gudalott förVaras?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>