Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är denna gyckclban det högsta allvara prof?
Ett nu, ett ögnablick man här i töckna hvimlar,
Tiär denna vandringsflock till afgrund eller himlar
Blir vansklighetens rof.
Hvart drags jag hän att tro? Men männ jag icke felar ?
Se verldcn, se dig sjelf: hvad fynd i alla delar:
Han, som är utan tid, ej gör för tidsfördrif.
Lät all naturens kraft med bildning sig bemöda:
Den tar der något fins, dess ämnen äro döda,
Älen hvadan kommer Lif?
Det kan ej vara sant, att jag så helt försvinner:
En outsläcklig eld uti mitt väsend brinner,
Min tankkraft kan bbsfå, han våldsamt det begär;
Jag hisnar att förgås, min åtrå vill sig mätta,
Jag fatt för rymligt vett för blott en skymt af detta,
Der jag en främling är.
Han, som sitt stora verk allena rör och känher,
Båd* hjulen, som der gå, och fjädren, som der spänner ,
Han ökar och tar bort bélt visst för ändamål.
Jag rönt att han är god, jag lärt hans vishet skatta;
Men då han gjort mig svag, att undra mer än fatta,
Han ock min svaghet tål.
Ho är det lilla kräk du våndas hör och qvida,
Som ingen ting förmår förutan det att lida,
Och synes som ett barr nu hitblåst pä en våg ?
Hvad, tror du, detta barrskall länders öden skaka ;
Den späda bredevid, i allt dess usla maka,
Skall kräla, tryckt och låg?
Natur! hur är väl du en varelsernas moder?
Du get den ena allt, och intet åt dess broder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
