Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sökte sig en rik, som tycktes sitt förfara,
Men, som att kunna ge försigtigt, visste spara:
Han skäl till sina val ej strängt af rätten tog,
Fast han den uslas bön mot dess förtjenster yog.
Så gick på tusend sätt en hyar med tjenst till handa;
När jag ett yäsend såg i denna hop sig blanda,
Det för Gudinnan föll och bitterligen gret,
Och yar, som jag förnam, den tryckta Mensklighet.
Min syn med mitt förnuft snart råkat här att strida;
Ett Gudabarn i gråt! Ett Gudabarn kan lida!
Det yar dock söm jag såg; men straxt Gudinnan lopp,
Tog henne mildt yid hand och reste henne opp.
Min dotter! hörde jag Gudinnan kärligt fråga:
Hvad är till ditt behag som fins i min förmåga?
Så upprörd, så förställd! Hvad ofall eller nit,
Hvad är det, sorgsna barn, som sådan fört dig bit?
Gudinna! gafs till svar: du varelsernas moder,
Som alstrat, jemte mig, Lycksalighet, min broder:
Du, som det första barn af yerldars Upphof är,
Och af hans rätta bild det bästa tycke bär!
Du vet om hvarje lott hur ödet velat skifta;
Min blcf en ömklig jord, den ondskan fatt förgifta,
Ett slagte i betryck, som, strandsatt på en ö,
Ej annorlcds kan fly, Un att i hafvet dö.
Den flykt är ock förment i förtid att få välja,
Då ock, när lifvet sjelft tör allrasvårast (jvälja,
När hunger, värk och sorg är mer än daglig död,
När i sitt egit sköt det bär en sluten glöd.
Ej nog, att det har fel och dårskap än till råga,
Det ömsom af sig sjelft fördrar den värsta plåga:
En dödlig, som för sig nog ömkans värdig är,
Förgrymmad mot en ann ett tigerhjerta bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
