Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och slitas om ett rof och rifva hvar St »ig.
Mitt slägte! kan du se hur när de likna dig?
Likväl den tiger fins i Morens ödeländer,
Som tamd för litet mat kan slicka dina händer:
Det gör din egen hund, hur kärligt! Säg mig nu,
Hvtfm är ar eder tvS mer mensklig, han dl* du?
Min vän för slika djur, som du, dock menskligt
blodar,
Sig hugsar, sig förtär, sig qväljer, sig bemödar,
Och det för riftga ting; och hvad gör du igen?
Hvem tadlas, hvem förglöms, hvem trycks, om icke
den?
Om slikt måst vara tungt sS oforskyldt att lida,
Hvad blir, med samma tyngd, den väg han har
att skrida?
Man staplar berg pä berg och möda på besvär,
Att målet göra långt, som sjelft var ganska när.
Hur ständigt, än med magt, och än med pinlig lämpa,
Har han mot nedrig vinst och nycker ej att kämpa !
Hur ofta ser han ej sitt mångårs-verk i mull,
Det dårskap skämmer bort och afund rifvcr kull*
Hur ofta, när han upp mot branten hunnit streta,
Stöts han ej åter ner, och får på nytt arbeta*
Och ännu vill en konst att nyttigt vara god,
Som täflar, om ej mer, med allt hans tålamod.
Sorgfällighet i val af dem som böra njuta: >
Försigtighet i sätt att börja väl och sluta;
Tid, medel, menskodrift, som böra hjeipa till
Att röra det som kan så kraftigt att det vill.
Lik ådran, som fördoldt sig fram till källan leder,
Han oftast har besvär, när andra hafva heder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
