Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ulf kan blifva spak och vänja9 frän att bloda,
Men lods dock icke lamh. Man artas till det goda.
Den drift, som manar upp en blödig och en öm,
Helt annorlunda rör, än vinning och beröm.
£n vild kan blifva tamd med lockning eller tuktan;
En god gör äfven godt till trots for sjelfva fruktan.
Ransaka då dig sjelf, ditt modcrlika bröst,
Her lins din sökta lön, och äfven nu 4>n tröst.
Hvart har sitt element: som fisken i det djupa,
Som foglen upp i böjd, der andra tyngder stupa:
Så har hvart enda ting sitt rum att sig begå,
Sitt sätt att vara väl, och Dygden äfvenså.
Hon, född att tänka rätt, att känna det och finna,
Har ämnen i sig sjelf som tända sig och brinna:
Allt vettigt något drar, som hugnar eller qväl,
Och henne denna lust, att nöjd få göra väl.
Hon vet, att ingen Gud kan sant och rätt förvandla,
Hon kan ej mot sig sjelf och mot sin sanning handla,
Hon andas göra sällt hvad väsend hon förmår;
Den sötman är en lön som annan öfvergår.
Hvad gör det till ell’ från, att andra derom veta?
Kan hon för deras skull mot egen glädje streta?
Kan hon, som har en art, den dåren ej förstår,
Blott honom till behag sig sjelfkrafd gifva sår?
Nej, vcrldcn som den vill må göra eller mena;
Hon har sin egen ban, sin luft för sig allena.
Bese bland denna flock, som hvimlar hvaromann,
Hur merendels man är, och hur man vara kan.
Det är i hvars natur, att alla äro svaga:
Den kraft, de kunde få, den minsta del vill taga*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
