Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att något, slapt som lian, så gjort i sina dagar:
Med famling allralängst han iår en slugga fatt,
Som ändtligt drar sig bort i tidens mörla natt:
Och det slall Tara lön till munlran för bedrifter.
Att standom, som en hamn, iå skymta fram i
skrifter |
Du har ett annat foll, dem slikt jag bjuda vill,
Som något böra få, för det de varit till;
Som doel, i hvad jag lan, min godhet må förfara,
Att intet, som har lif, må lottlöst lunna vara:
De samma, som du sagt, der lefva mest för sig,
Som något länna lön, men ingalunda mig;
Stor sak, med hvilken kraft man klippor bäst må röra,
Allehast det går an, och de sin nytta göra.
Förunna dem i ro det lilla, som de få:
Det har, med mycket qval, väl afund nog ändå.
Med ledsnad och begär, de nog för ögat röja,
Att hjertat sjclft är tomt på det som kan förnöja:
Det fylls med något grus, som släpas långt ifrån,
Och bäfvar under ångst att återge sitt lån:
När, utan på förstäldt, det lan sig ej fördraga,
Men fruktar eller blygs att öppet sig beklaga.
Så ömklig är i grund en veklig uselhet,
Som med sig intet godt och blott sin fara vet;
Lik dem som ännu mer i äretrappan bullra,
Och samka mycket rop, men huru? Ty de kullra.
Ändock de äro iå, hvars stämma går så långt;
Ty verlden är så vid och örat alltför trångt;
Det bland så mycket sorl kan mycket litet fatta;
Man mest får vara nöjd att sjclf sitt värde skatta.
Man tjuser någon svag, med ynnest eller prakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
