Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur skulle jag er gunst förgäta,
Jag som med ingen ting sä mycket godt fortjent?
Hvad blifver jag, som allas bistand länt,
När jag med verldar mig vill mäta?
Jag mins bvart enda namn, jag bär hvar enda bild:
Er hoghomst, full med tack, blir oupphörligt trogen,
Oeh framför allt jag mins, hur, under det J logen,
J mig vid handen togen,
Och sadcn: den oss gjort, hvad Han är stor och mild!
Jag mins en märklig dag, när ett det högsta berg
Mig på sin gamla rygg allt upp till molnen höjde,
Och med en tjusnings syn förnöjde
Af skapnader och lif, af rörelser och färg.
Må ske det kan min saknad lätta,
Att åter mig på nytt i tanken dit försätta
Och bilda för mig sjelf det myckna jag då såg,
När all naturens prakt mig under ögat låg:
Och framför allt, att för mig sjelf berätta
Den skönsta dags förlopp och nattens stolta tåg.
Stor sak, hur dessa bilder blifva,
Om vett och yrsel vexla om,
Blott jag min ledsnad kan fördrifva:
Välan då, bägge, skynda, kom!
Jag stod på detta berg; der jag helt lifligt tyckte,
Då, under det jag njöt, mig känslan hädanryckte,
Hnrllan, som detta gjort, der sjelf med vällust stått,
När Han sitt nya verk i ögnasigte hade
Och om alltsammans sade,
- Att allt var gauska godt.
Hvad hade väl en blind af tusen blomsterängar
Der knnnat vinna mer än litet för sin lukt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
