Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
Du yfs, att da är stark; mångt djnr år myrket mera.
Förnuft och mål och hand gör menskans öfvermagt.
Så rar då Kung; men lär dig först regera;
Hrad blir ditt majestät, om riket tål förakt?
Ditt bröst, ehuru högt, åtminslon’ rare mildt:
Naturen Kung och Folk ej sjelf så vida skilt;
De få ju röra vid din sida?
Allt fruktar en och samma död,
Och har sitt egit sätt att qvida.
Märk, när de klaga dig sin nöd,
De hafva nog förståud att lida.
Men var nu detta djur det enda som jag såg? —
Ho mägtar tälja fram en så otalig skara?
En här för mina fotter låg,
Eu väldig här jag såg i luften fara,
Och allt det myckna kräk, som knapt var gjordt för
syn,
Der tycktes fylla allt, båd’ jord ocb haf och skyn.
Om denna mängd af lif ej vore nog att akta,
Der dock det blotta lif är all vår häpnad värdt;
Du lif, för all natur så in i döden kart!
Hvad vällust vur det ej att deras skick betrakta:
Så undcrfullt, så mångfaldt gjordt!
-Hvad konst, hvad ändamål i litet och i stort!
Hvad kuugaprakt på minsta fjärils vingar!
Hvad fynd i näringssält, i alstring’och försvar!
Än menskau sjelf, som kronan bar,
Hvars lek min ljufva fröjd, hvars konst min undran
var,
Uvars jemrner mig i hjertat skar,
Hvars dygder mig förtjust, hvars brott till harm mig
tvingar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
