Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Få störta med beråd, men mangen ofurtänkt ••
Man äran slummervis som andra saker tappar.
Hon tappas eller stjäls ej annars än förkränkt,
Och mins, att ingen tjuf förut på porten klappar.
En öra döms med lag, en går i dagligt tal,
En insvept uti prakt får stora ting att hvälfva ;
Ett är dess maskemjöl, ett annat hennes skal c
AUt slikt är utantill, men kärnan i oss sjelfva.
Befråga ingen ann, hvad edert hjerta gjort;
Det är det sämsta lof, att högst ej göra illa:
Ert lof bör fatta hop allt ädelt, fritt och stort;
Hvad helst J mindre gör, är eder ära spilla.
En sömnig föresats, en vilja, lam och rädd,
Är klena själars dygd, men stora själars nesa.
Förtjensten aldrig sträcks på veklighetens bädd:
Hon ej till kvila går, när äran bjuder resa.
Med tyngder och besvär, dess folk sig släpa fram,
Än lönte med beröm, än smädde och förtryckte:
De, utom samvets blygd, ej känna någon skam.
Vi råda om vår dygd, men andra om vårt rykte.
Men sådant kostar pä, det svider — Å ja visst!
Och det är hjeltars lag, att tåla, fast det svider.
J blir till ingen ting, så snart J denna mist:
Den inga storverk gör, som intet vidrigt lider.
Helt visst blir det er lott: då ses, om J är god:
Man deraf eder stor ell’ feg och snöplig röner.
Ej nog med både drift och mod och tålamod,
Om icke dess bestånd den sista pusten kröner.
Kanske jag gått förlängt: vår tid ger slika få,
Och hopen, som den är, på smickrets vingar föres ;
Det rosar och beler, men sanning icke så:
Man intet ädelt ser, der intet ädelt göres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
