- Project Runeberg -  Vittra arbeten /
237

(1837) [MARC] Author: Olof Bergklint
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att på så många sätt Iiafva bnadnn bänder; det
-var ock ingen brist på iugifvelser, att göra ett
försagdt hjerta: en skrämd soldat är redan half
slagen, ock hnru mycket har man ej predikat för
honom om andras öfverlägsenhet och om
omöjelig-heten för oss att nu mera hålla fältet! Sådana
intryck kunde rara nyttige för dem, som till
äfven-tyrs med farhoga påmint sig, brad Srenska modet
kunnat uträtta onder sina Ggstaveb och Cablab,
eller som önskade att småningom nndergräfra oss;
men vi hade orsak att slå ned ögonen, när den
öfrige verlden, i eu mcdömksam förundran,
frågade: Är detta det Folk, som fordom låtit såhögt
vörda sig? Allt detta skulle tjenn till att bibehålla
fred, och man tycktes ej märka, att ingen kan
vara kriget närmare, än den som sätter
sigurför-svarsstånd. livar skulle vi då få hjelp, vi som så
illa kunde bjclpa igen och som vist oss så
vacklande i förbindelser? Eller skulle vi förhala olyckan
med krypande? Voro vi icke i en sådan
förlägenhetredan väl sjelfständige? Eller hvad är väl att stå
på branten af undergång, om icke detta? Gustaf,
Gustaf, odödelige Gustaf! genom ditt hjellcmod
har Gud åter gjort oss till ett Folk på jorden.

Mindre olyckor än alla dessa hade dock
varit tillräckcliga att störta det mägtigaste folk;
men det synes som Himmelen ej velat spara
någon slags hemsökning öfver vårt betryckta land,
på det ock ingen välgcrning måtte gifvas, som
han ej genom Gustaf hade att tilldela. När jag
tänker på våra seders förfall genom vår tvädrägt,
så faller jag i förundran, hvadan allt det
ädelmodiga folk kommit, som följt sin Konung. Här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bovittra/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free