Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som gjort clt folk af våra fader.
Tänd, CablJ — var deras rop — de lif som fattas än,
Sä sprider Svcr’gc snart igen
Sin gamla frejd med alla vader.
Men denna förtjusande dagen Ur lyeksaligl
förbi, och vi äro här öfverlcmnade till stillarc
betraktelser: min villrådighet är desto större, huru de
inå bäst underhållas. Hvar skulle jag väl taga
talc-ämnc, om icke ur ämnet sjclfl? Men det som
der-ibland vore det rikaste och ensamt nog
öfvcrflö-dande, är tillika det, som en taleman af milt slag
torde allraminst böra vidröra. Intet skulle vara
oss mer upplifvande, än att fa i underdånighet
stadna inför det Höga Paret sjelft, och af dess
åskådande hämta de yppersta anledningar till förnöjelse
iifvcr Dess inbördes sälla förening: eller då
afstån-det betager oss en sådan lycka, vore det dernäst
önskeligt, att med en liflig skildring kunna ställa
Dem for våra ögon. Men då jag för litet sett och
for litet lärt alt väl föra penselen på en så
grann-laga tafla, bör jag dock åtminstone veta, huru
mycket ett enda misslyckadt drag kan vanställa,
och huru mycket det vill fordras dcrlill att
värdigt berömma.
Sällan känna menniskor i gemen så noga det
sannskyldiga i andras förljenster, att de kunna
göra livarandra en fullkomlig rättvisa. Det ligger
så mycket i afsigterna, i gerningarnas
sammanhang och mötande omständigheter, som aldrig kan
rätt komma till vår kännedom, att vi merendels
alltid fela, när vi dumma längre än vi se, lika
Villra Arb. af O. Bergblint. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
