Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han Ensam kan den äfven fasta:
Han Ensam leda till vårt bästa
Hvad mest ser äfventyrligt ift.
Hans anslag all vår konst förrycka:
Bcfallom Honom då vår’lycka,
Som först blir känbar af sitt slut.
Allt nog, M. H., sagdtå minsida. Utöfningen
ankommer på alles rår egen brinnande tillgifvenhet
för Konnng och Fädernesland. Det är icke våra
många ord, utan verkligheten af det enda högst
betydeliga, vårt hjerta, bvarmed vi rätteligen kunne
tjena både Gud och Öfverhet. Från detta rena,
Svenska och undersåteliga hjertat, rope vi till
höjden: Gud välsigne Konungen och hela Dess Höga
Konungahus: Gud välsigne det Höga nyss
förmälda Försteliga Paret, och göre Dess förening på allt
sätt lyckosam, både för samtid och eftervcrld.
Med en sådan bön och ett deremot svarande
bemödande kunne vi tryggt hvila på Försynens
vård, och ej behöfva att för en okänd morgondag
minska något i åtnjutandet af den närvarande,
som är oss förunnad till glädje, och till glädje
öfver hela Sveriges sällhet.
Lemnom ödet sina lagar:
Himlen oss förutan styr.
Nyttjom hvar af våra dagar,
Som man bör med det som flyr.
Tagom hvad oss denna räcker
Under allmänt fröjdeskri;
Medan glädjen örat väcker,
Går en sötmans stund förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
