Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL
vid början af de Allmänna
•Föreläsningarna på Gymnasium i Westerås
Höst - Terminen 1777.
Det sker aldrig utaa de ömmaste sinaesrörelser,
att jag ser eder kör församlade ander mina ögon.
Mångfaldiga ting sammanstöta att göra mig denna
åsyn liögst rörande: jag ser eder skickade till en
stor del långväga från edra Föräldrar ock
Anhöriga, af kvilka åtskillige äro mina vänner ock
kände, kvilke med kånkar kostnad ock svidande
omsorg kitbragt sin dyraste oek käraste egendom i
vårt förvar: jag ser eder sjelfva i edra nnga ock
menlösa år kär lika som vid ingången af en
betydelig verid, den J än föga kännen, i uppsåt att
bereda eder lycka för en oviss ock äfventyrlig
framtid: ock framför allt, ser jag uti eder
Fäderneslandets kopp, stiftets blomma, och dem, som i
sinom tid äro ämnade att hedra ock upprätthålla
deu frejd, som denna vår fosterbygd allt hittills
så berömligen bibehållit af hederliga förfäder. Allt
detta bör röra ett ömt hjerta; men ännu mera våra,
som kafva oss eder välfärd med ed ock
ämbets-pligt så heligt anförtrodd.
J kunnen ock vara derom på det
fullkomligaste öfvertygade, att allt sådant sväfvar för våra
ögon och för vår föreställningskraft, med de
lifligaste intryck: eller rfittare sagdt, att det ligger
oss äfven så ömt som tungt på bjertat. Hvad
hal’-ve vi annat att göra i veriden, om vi ej vilje kafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
