(varunder diktaren föll i en grop)
O dröm! Han flyger än.
Han stiger, vilande på vinge spänd.
Vad lyfter honom än?
Vad är hans mål - hans väg, av ingen känd?
Eviga stjärnor lik
i rymder utan liv han vilar tryggt,
ömkande jordens skrik -
och högt flög den, som bara såg hans flykt.
O albatross i skyn!
En evig drift mot höjden driver mig.
Jag såg dig - och min syn
blev blind av tårar. Ja, jag älskar dig!
