Kör
Inte det onda ens
kan du förstöra,
du vårt hjärta,
utan att själv dö,
inte en låg demon
tillintetgöra,
utan att drabba dig själv,
eviga frö.
Eviga frö,
För ingen såg dig blomma,
bara gro,
alltid och omigen.
Ändå nog
till mening i allt det tomma!
Livets långa längtan
unna oss än.
Unna oss än
dygnets tyngsta timma,
kval och kvalm,
för gryningsstjärnan är du,
glimtande sval tröst,
skymtande i dimma,
buren på molndrakar
mörka sju.
