Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
MISSLYCKADE FRIERIEH,
enkedrottning Hedvig Eleonora, hvarför boken också
blef förbjuden.
Unga Emporagrius, som för faderns förtjensters
skull adlades med namnet Liljeflycht, hade således gått
i en god skola; men äfven ban ville öka sitt lösörebo
med en hustru, och hans tycke föll på en ung fröken
Silfverström, med det snälla förnamnet Gertrud.
Biskop Emporagrius hade troligen i ett långt och
lärdt bref förberedt saken hos assessorskan Gyldenbring,
hos hvilken lilla Gertrud vistades i Stockholm.
Assessorskan tyckte, att föreningen var passande, ty unga
Liljeflycht hade förmögenhet och var det oförargeligaste
lif i skapelsen och dessutom mycket lärd och favorit
hos drottning Christina, hvars handsekreterare ban
varit. Att han var ytterst tankspridd, kunde aldrig skada
hustrun blott hon hade sina tankar samlade. Således
beslöts äktenskapet utan att fråga lilla Gertrud, ty så
brukades det den tiden.
När den stackars flickan fick veta sin "lycka", grät
hon bitterligen och sade tant Gyldenbring rent ut, att
hon icke ville ha en menniska, som genom sin
tankspriddhet gjorde sig löjlig för hela verlden.
Men assessorskan hörde ej på det örat. Hon hade
i sin ungdom blifvit gift på samma sätt; men ändå
lefde hon lyckligt med sin man assessorn, och
sammalunda kunde det gå med lilla Gertrud, blott hon tog
sitt förstånd tillfånga.
Inga invändningar hulpo, och som allt skulle gå
ordentligt till, utsattes en viss dag då sekreteraren
Liljeflycht skulle fria till Gertrud Silfverström och få
hennes sedesamma ja-ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
